I föredraget på Börshuset den 9 februari 2003 -"Bellmans resor och oresor" - ställde professor em. Lars Huldén frågan " Var han verkligen i Norge?". Här utvecklar Lars Huldén temat på underlag av ett tidigare opublicerat dokument ur Sveriges Riksarkiv
Carl Michael Bellman hade 1763 ådragit sig skulder som motsvarade 15-20 årslöner och riskerade att bli insatt på gäldstugan. Han måste fly. J.G. Carlén menar att han flydde till Uppsala. Senare har man ansett att han flydde till Norge.
I sin odaterade, till konungen riktade ansökan om lejd nämner Bellman att han vistas i Fredrikshald och hänvisar till ett bifogat intyg från stadens borgmästare. Ansökningen är publicerad av Axel Björkman (1892 s.86) och i Standardupplagan (XVIII, s.81). Björkman refererar kortfattat borgmästarens intyg, men detta har veterligen aldrig publicerats. Riksarkivet (Jenny Ahlgren) har på min begäran letat fram ansökningen och det till denna fogade intyget som återges här intill.
Förbryllande är att Bellman efter 1763 aldrig nämner ett ord om sin norska resa. Före flykten talar han i visor om att "springa" till Norge och likn. Det kan ha blivit ett stående uttryck för att man gjorde sig osynlig. Paralleller finns.
Den 10 augusti 1763 utfärdades förbud för Bellman att utfå pass. Gunnar Bolin som har lagt fram omständigheten menar att det stämmer väl "med en uppgift att Bellmans försvunnit" från Stockholm i slutet av samma månad. Snarare kan man fråga sig hur Bellman skulle ha kunnat resa till Norge utan pass, när det på den tiden för varje särskild resa krävdes pass från Slottskansliet med angivet resmål. Skjutsbönderna var förbjudna att betjäna andra resande än dem som kunde uppvisa pass.
Så till borgmästarens intyg!
Hans Kongelige Maijestets til Danmarch og Norge &c. &c. Allerunderdanigste Tienner Borgemester udi Friderichshald Ulrich Friderich Larsøn Giør Vitterlig:
At for Mig haver Præsenteret sig Extra Ordinaire Cancellisten udi Richsens Stænders Banque, Herr Carl Jansen Bellmann som formeedelst sine Creditorers Andstrengelse haver fundet sig Næssessiteret at Retirere her til Friderichshald, for Allerunderdanigst at Söge sin Allernaadigste Konges og Herres Leijde Brev til Beskiærm- else og sin Sags udför imod sine forfølgere; da som bemelte Herr Carl Jansen Bellman foregiwer at vil opholde sig her i Staden saalenge og indtil hand Kongelig Leijde til sin Protection erholde kand, og hand til dend Ende haver været begiærende denne min Attest til bewiis, at hand nu for tiden er her in Loco; Saa kand ieg paa begiæring af meerbemelde Herr Carl Jansen Bellman, som Andgiver sig ved dette Nafn ; iche nægte, At hand for mig sig haver Andmelt, hwilket paa begiæring hermed attesteres og og tilstaaes under min haand og Signette.
Friderichshald Dend 1te September 1763. U.F.Larsøn [ L.S.]
Intyget minskar inte mystiken kring Bellmans resa. Varför Carl Jansen ? Så skulle det aldrig ha stått i ett svenskt pass. Själv skrev han sig alltid Carl Michael. I familjen kunde det enligt hans egen uppgift i självbiografin 1794 bli Calle. Fadern hette Johan Arndt Bellman. Han kan ha kallats någonting annat i familje- och vänkretsen, förslagsvis Jante eller Jancke. Bygger borgmästarens anteckning på en muntlig uppgift om fadersnamnet?
Borgmästar Larsøn verkar försiktig eller rent misstänksam. Han säger sig inte kunna neka till att en person "som Andgiver sig ved dette Nafn" har anmält sig hos honom, men han intygar inte att personen vistas i staden.
Det finns alltså anledning till fortsatta spekulationer. Intyget är daterat den 1 september. Mottagaren reste antagligen omedelbart därefter tillbaka till Sverige. Bellmans ansökan jämte bilagan lämnades in den 14 september"av vänner och släktingar" (Erdman).
Beslutet att bevilja lejd fattades den 28 september, "hwilket i vanlig form skulle expedieras" (Riksarkivet, Justitierevi-sionen, Rådsprotokoll i justitieärenden). Vid rättegången den 6 juni 1764 an-märktes att Bellman inte hade kunnat visa upp lejdebrevet i original och att han inte heller hade anmält sig för konungens befallningshavande i länet (Erdman 1899, s.129), såsom han sannolikt i lejdebrevet hade förständi-gats att göra. Förklaringen kan vara att brevet sänts tjänstevägen via Köpenhamn till Fredrikshald, och eftersom Bellman inte var där så kom det aldrig fram till honom. Han fick på annat sätt veta att lejd beviljats. Han höll sig med andra ord gömd på närmare håll.
Ett ombud skulle ha kunnat resa på eget pass och för borgmästaren utge sig för att vara den landsflyktige Bellman, som illegalt tagit sig fram till Fredrikshald. Vem skulle det i så fall ha kunnat vara?
En tänkbar kandidat för uppdraget är Claes Arrhén von Kapfelman, född 1726 och sedan februari 1763 gift med Bellmans äldsta syster. Han var sedan 1760 e.o. kämnär vid Stockholms kämnärsrätt och dessutom från samma år juridiskt ombud för "Kungl. Danska och Norska Nationen".(StU VIII s18 f) I den senare egenskapen skulle han ha kunnat hitta en lämplig orsak att an-hålla om pass för resa till Fredrikshald, där han knappast var känd. Han kunde som ingift i familjen ha använt namnformer som avspeglas i borg-mästarens intyg. Mystiken kvarstår! ?