Gunnar Hillboms minne hedras i Tyskland
"Hvad må jag eij gråta
Min bror och bestört,
För ögonen våta
Nu hålla mitt skjört..."
Sorgekvädet gällde en gång den döde Fader Movitz - som blev Bellmans alter ego - och gäller nu docent Gunnar Hillbom - som blev diktarkungens obestridde ståthållare i vår tid. Vid Vitterhetsakademiens högtidssammankomst under 250-årsjubiléet den 20 mars 2003 belönades Gunnar med Rettigska priset, hedrades "för skarpsinnig och uppslagsrik forskning om Bellmans författarskap, vilken också under 25 år varit förenad med arbetet som huvudredaktör för Standardupplagan av Bellmans skrifter."
Gunnar bidrog dessutom till en mera fullständig och trogen bild av Bellman genom att belysa dåtida sociala och politiska frågor, som speglas i hans diktning, och genom att ta upp skaldens personliga ställningstaganden, som skymtar fram i hans diktning. Inte minst var Gunnar en Bellmansångare med stor inlevelse! Och han hjälpte Bellman att komma ut till världen - och hjälpte världen att komma till Bellman. Han uppmuntrade översättare, såsom danska, franska, tyska, italienska, han gav råd och vägledning, skrev förord. Vi Bellmanvänner i Tyskland minns så väl Gunnars föredrag i Wismar den 27 september 2003: "Bellmans Verbindungen mit Deutschland". Jag vet att han inte mådde så bra då, men det märktes knappast.
Ett par veckor senare pratade jag med Gunnar om en sak som rörde hans egna tyska förbindelser: Deutsche Bellman-Gesellschaft skulle utnämna honom till hedersledamot. Den 7 februari när beslutet skulle fattas samlades vi istället till en tyst minnesstund:
"Hvem är som ej vår broder minns,
fastän hans skugga mer ej finns,
fastän hans harpa tystnat har,
är skogens genljud ändå qvar."
(StU 5, 36)
Ja! Gunnars basröst och stränga-spel finns bevarade i Proprius' cd-utgåvor av Fredmans epistlar och sånger. Och Gunnars forskaranda lyser i hans oumbärliga arbeten.