Henning Mankell om Bellman
Det är ungefär 230 år sen Bellman dog, utarmad och eländig. Men hans poesi lever som aldrig förr. Hans förmåga att hantera liv och död, erotik och vin, skräck och vånda, yster glädje och djup melankoli, är oöverträffad i den svenska poesin och sångskatten. I Bellmans diktning och sång går det fortfarande att se sig själv; varje tid, hur skiftande den än är mot tidigare tider, är ändå alltid ”Bellmans tid”.
Henning Mankell, författare (Foto: Lina Ikse Bergman)
|
Edward Blom om Bellman
Jag är uppvuxen med Bellman sedan jag var liten, både genom pappas trallande och i Sven Bertil Taubes inspelningar. I gymnasieåldern eskalerade mitt intresse för såväl svensk 1700-talspoesi som min förtjusning i glada dryckeslag med tjocka sånghäften. Bellman blev det sammanhållande kittet mellan båda. Genom åren har det blivit åtskilliga genomläsningar av hans verk och många inspelningar i skivhyllan. Via främst Bellmanssällskapet och Par Bricole har jag fått glädjen att njuta av säkert 100-talet olika artisters tolkningar – och det fantastiska är att varje temperament lyckas hitta och föra fram något nytt och unikt ur Bellmans oändliga skatt. Bellman är och förblir Sveriges främste poet: han passar alla röster, alla tillfällen, alla stämningslägen, alla åldrar och alla tider!
Edward Blom Programledare, historiker och akivarie
Carina Burman

För mig är Bellman den störste. För svenskarna är han vad Shakespeare är för den engelskspråkiga världen - alltid närvarande, alltid ett eko och en referensram.
Carina Burman, litteraturforskare, författare, kritiker
Martin Bagge om Bellman
”Bellman är en sällsam solitär i tiden, en mästerlig melodiparodiker. Han är kärlek liv och död... och en av få som lever upp till epitetet geni - eller som Oxenstierna säger ’ett verkeligt snille”.
Martin Bagge, musiker, sångare, arrangör, komponist
Cecilia Hagen om Bellman
”Bellman och jag? Han har alltid varit med mig. I vår stolta stad. Först bland fjärilarna på Haga, sen på evig picknick i solen med rött vin och pimpinella. Och nu, när graven kan tyckas alltför djup, tar jag honom ibland under armen och lunkar till, inte från, Bacchi buller och tumult. Men snart är vi nog tillbaka på Haga igen, Bellman och jag.”
Cecilia Hagen, journalist, författare
Nis Bank-Mikkelsen om Bellman
”Bellmans Fredmans epistlar är inte bara tragiska och komiska, men de äger en komisk tragik och en tragisk komik. Man inte kan låta bli att älska hans figurer. När jag uppträder med epistlarna känner jag hela tiden att den moderna människan är närvarande i Fredman.”
Nis Bank-Mikkelsen, skådespelare
Ture Rangström om Bellman
”Somnade med Fredmans epistlar mot bröstet och drömde att Carl Michael sökte jobb på Strindbergs Intima Teater. Han påstod att han var en enmansteater som kunde hålla låda, sjunga, spela, dansa, härmas, vara förbannad, skratta och gråta gratis. Jag sa att han var välkommen!”
Ture Rangström, teaterchef
Anita Ankarcrona om Bellman

Carl Michael Bellmans dikt är djupt mänsklig. Den genomsyras av medmänsklighet, livsberusning - och besinning. En poetisk musikalisk passionshistoria. Ett konstnärsskap som fångar tillvarons grundackord.
Anita Ankarcrona, Ordförande i Bellmanssällskapet
Anita Ankarcrona,
Ordförande i Bellmanssällskapet
|
|
|
|
|
|