Återfunna melodier klingade i Börssalen

Submit to FacebookSubmit to Google PlusSubmit to TwitterSubmit to LinkedIn

Martin Bagge, föreläsare och trubadur, Jennie Nell, Sällskapets sekreterare, tillika notställ.
Foto: Anita Ankarcrona.

av Catharina Grünbaum

[Tidigare publicerad i Hwad Behagas N:o 1 Anno 2016]

Kunskap och konst förenades när Martin Bagge höll årets föreläsning till Olof Byströms minne den 7 februari. Lucidor, Runius, Wivallius, Dalin, Bellman och melodierna till deras dikter var ämnet.

”Jag skull’ supa om ni tror, / liksom Runius, Lucidor” – de raderna i Fredmans epistel 24 ”Till kära mor på Bruna dörren” väckte Martin Bagges intresse för Carl Michael Bellmans föregångare på dryckesvisans område. Båda barockskalderna Lasse Lucidor och Johan Runius hade skrivit dryckesvisor – en genre som varit levande sedan antiken och över medeltidens vagantvisor, poeten Villon och många andra.


Texter finns bevarade, men inte melodierna. Detsamma kunde ha hänt med Fredmansdiktningen. Eftervärlden kan tacka Olof Åhlström för att han noterade musiken till Bellmans verk.
Om James Massengale är den som oförtröttligt och framgångsrikt har sökt källorna till Bellmans melodier – liksom melodierna till Dalins visor – har han i Martin Bagge en kollega som går vidare med barockdiktningen. Och sökandet har gett resultat. Ibland har en vers en musikanvisning, en ”timbre”, som hänvisar till en känd melodi. I tysk, fransk och dansk vistradition och inte minst 1695 års psalmbok har forskaren gjort melodifynd som gör att vi i dag kan få höra hur det en gång lät.
Och det fick publiken i Börssalen. Martin Bagge hanterar både röst och stränginstrument så att det är en lycka, och kombinationen av faktaförmedling och musikalitet motsvarar kongenialt lokalens anspråk på snille och smak.
Sålunda fick vi höra sjungas sjöfärden ”Friskens och Runii resa till Dalarö” från 1712 – en skildring som Bellman kan ha varit bekant med och haft i tankarna inför Ep. 48, ”Solen glimmar”. Och hur musiken lånar sig till allt bekräftades när den gamla tyska skämtvisan som i Danmark blivit till bonden som går ut efter öl, hos Bellman får ledsaga pastoralen ”Natur, din prakt vid dagens timma / hjärtat ömt upprör”.
Martin Bagges efterforskningar kommer att leda till mera, och det innebär att en sovande sångskatt får liv igen. Vi ser fram mot fortsättningen.